För hög fart på tyska motorvägar kan göra dig vållande vid en olycka, även om du inte formellt brutit någon hastighetsgräns. Kör du över 130 km/h kan du bli medansvarig, har en tysk domstol nyligen slagit fast. Förra sommaren drabbades svenskarna av bilolyckor och motorhaverier utomlands till en kostnad av totalt närmare 40 miljoner kronor, visar beräkningar från försäkringsbolaget If.

En dom från Högsta domstolen i Tyskland bekräftar det som varit praxis en tid, nämligen att hastigheter över 130 km/h, även på sträckor där det inte finns några hastighetsbegränsningar, kan göra föraren medansvarig vid en olycka.

– Med andra ord så kan det vara toppen med fri fart så länge allt går bra. Men så fort något händer så kan du hållas som ansvarig, vilket kan bli mycket kostsamt. Därför uppmanar vi alla att begränsa sig till 130 km/h på tyska motorvägar, säger Dan Falconer, motorexpert på If.

Det är också viktigt att ha bilen helförsäkrad, vilket betalar skadorna på den egna bilen, även om man döms som vållande. Är bilen endast halvförsäkrad så får man stå för dessa kostnader själv. Trafikförsäkringen ersätter personskador och kostnader för reparation av motpartens bil.

Beräkningar från If visar att svenskarna fick motorproblem för totalt omkring 40 miljoner kronor under utlandssemestern i juni, juli och augusti förra året. För helåret betalade försäkringsbolagen ut cirka 100 miljoner kronor för motorskador och olyckor som inträffade utomlands.

Hela artikeln går att läsa på presskontakt.se

Kör försiktigt!

Efter att ha kört genom Unger och Polen i x antal timmar på motorvägar med en maxhastighet på 90km/h når vi Krakow i södra Polen. Vi är här för att göra resans kanske svåraste och mest allvarliga stopp, nämligen ett besök på Auschwitz. Vad som en gång hänt här hoppas vi inte ungått någon och väl här är stämningen dämpad, det känns nästan lite obehagligt. Vi har lyckats anmäla oss till en guidad tur på engelska och möter upp gruppen som anländer i en chartrad buss utanför entren. Man kan göra ett besök här på egen hand men vi rekommenderar stark att anlita en guide eller anmäla sig till en av alla dom guidade turer som finns tillgängliga på dom flesta språk som pratas i europa, därbland svenska. Turen börjar vid huvudentren av Auschwitz 1 och den världsberömda skylten ”Arbeit macht frei”. Guiden anpassar turen och vad vi får se efter gruppens ålder.I vår grupp finns dock inga barn så vi lotsas runt bland dom gamla polska kaserngårdarna för att få se gamla bilder och få berättat för oss vilka grymheter som faktiskt ägt rum här. Tempot är dock rätt högt och det är svårt att ta in allt som presenteras för en. Har man läst på ordentligt innan man kommer hit har man gjort sig själv en tjänst, ju mer förkunskaper man har desto mer givande och gripande(rörande?) är turen. Något som ska nämnas är att det här inte är någon nöjespark och att ta barn med sig hit som inte förstår innebörden av vad som hänt här känns olämpligt. Tyvärr så känns allt lite tillfixat och inte riktigt autentiskt även om det faktiskt är det. Att det lägret ligger i ett bostadesområde och att det t.ex. ligger en parkeringsplats strax bredvid gaskammaren känns fel. Efter ca en och en halv timme är turen i Auschwitz 1 slut och det är dags för en kvarts paus innan bussen rullar mot Auschwitz 2 Birkenau, och ytterligare en timmes guidad tur. Det är här man slås av omfattningen på verksamheten för det här området är riktigt stort och som det inte var nog fanns planer på att göra det dubbelt så stort. Som tur är hans det dock aldrig med. Väl här så känner man ingen vyerna från bilderna i historieböckerna med skillnaden att det nu ser grönt och lugnt ut. Det här är verklgen något som alla bör ha besökt någon gång i sitt liv. Här får man sig en riktig tankeställare som inte är fel att bära med sig.

Vi betalade 15€ för oss båda och då ingick transfer och en 3 timmar lång guidad tur med egen gudie för vår grupp som var ca 10 pers, riktigt prisvärt! Guiden var ordentligt påläst och duktig vilket höjde upplevelsen tillsammans med att man innan turen började försågs med mottagare och hörlurar så alla verkligen hör vad guiden säger ordentligt. Vi upplevde det dock som att 3 timmarsturen gick i ett lite väl raskt tempo. Vill man finns dock fler turer att välja på, t.ex. en 2 dagars då man verkligen ska få se allt. Vi bokade vår tur på nätet på: www.turpol.com

Den välkända entrén till Auschwitz 1.

Vakttorn och elektriskt stängsel! Flera fångar tog sitt liv genom att slänga sig mot stängslet efter någon vecka i lägret. Vakterna fick vodka, cigaretter och ledighet för varje skjuten fånge som försökte rymma.

Vägen för dom som inte passade för arbete, mestadels kvinnor och barn, raka vägen från tåget till gaskammaren i Auschwitz 2 Birkenau.

Avstigning och sortering av dom överlevande som varit instängda i boskapsvagnar utan fönster i upp till elva dygn.

Slutstation och en av vagnarna som fångarna transporterades i.

Insidan av en av alla barackerna där fångarna inhystes. På varje våning låg det tre fångar, totalt nio i varje säng. Barackerna hade läckande tak och saknade helt isolering. Två öppna spisar fanns men ingen ved att elda med så dom var nästan aldrig igång.

Enbart ett fåtal baracker finns kvar idag då dom flesta brändes ner i slutet av kriget. Idag står bara skorstenarna kvar. Det är dock skrämmande och se hur många dom är, först då förstår man hur stort det här lägret var.

Igår så lotsade Data-Pata oss genom trafiken in mot vårt för kvällen fyrstjärniga hotell (!!!), vi kände att så här mot slutet av resan så kunde vi lyxa till det lite, ni vet, det är tufft att resa omkring så som vi gör och testa massvis med skojigheter för läsarnas skull. Data-Pata hittade som vanligt galant och vi kunde checka in utan svårigheter. Man märkte direkt att hotellet var bra när vi hittade godis på kudden, något som inte varit så frekvent på denna resa. Runt klockan sju tog vi oss ut för att äta en fin middag, något som var lite svårare än vi trott. Efter att vi frågat folk om den bästa resturangen med lokal mat och fått 13 olika svar som alla ledde fram till något som var sämre än McDonalds så gav vi upp och gick för en bit kött på hörnet. Tanken var sedan att gå tillbaka till hotellet, blogga lite, och sedan ut för att ta en öl och titta på staden. Hem hittade vi men där slutade kvällen. Vi var uppenbarligen ganska trötta då det tog ca 1 minut för Micke att börja snarka och dregla på kudden. Vi fick helt enkelt erkänna oss besegrade och somna in i våra lyxiga vita lakan.

Dagen har bjudit på lite mer aktiva händelser, Budapest är välkänt för sina offentliga bad som vi tänkte ta tempen på. Vi tog oss till ett av de populäraste baden som heter Szécseny badet vilket erbjuder 12 olika bassänger med olika temperaturer samt mineralbad. De har även en hel del bastuar, bastus eller vad det nu heter i plural, i varierande temperaturer. Badet är relativt välbesökt av turister men det blir aldrig så farligt trångt. Däremot så undrar vi lite vad grejjen med det hela var. Det känns som ett glorifierat utomhusbad med några extra varianter som bonus. Helt okej men för att vara så hajpat som badet är så förväntade vi oss kanske lite mer. Vi provade även på att mot slutet av besöket ta varsin massage i 20 minuter. Upplevelsen av detta var lite delad, Mickes kommentar var ”Det var rätt skönt, men massagen var lite mesig, den kunde gott vart lite hårdare”, medans Johans grinade illa, ”Han måste tyckt illa om mina axlar”.

En sak som vi fick erfara och som kan vara bra att veta är att cash is king i det här landet. Långt ifrån alla inrättningar accepterar t.ex. Visa-kort och Szécseny badet är ett av dom, så se till att ha några tusen Forinter i pluskan.

Det kan löna sig att söka efter hotell på nätet, 4 stjärnor för 79€. Taget!

Budapest, en blandning av nu och dååå. Vi tackar alla på kontoret för att vi får köra Renaåååå!

Incheckning på badet. Varför man byggt biljettluckan i knähöjd förstod vi dock aldrig.

Good times at Szécseny badet!

Johan vid en av de största inomhusbassängerna. Den varmaste höll en temperatur av 40 grader och den kallaste 16 grader.

Är det den här som är "the shit"?

Blogghjältarna känner sig som hemma på Hjältarnas torg.

Mätta av Budapest så tar vi oss nu vidare mot vår sista aktivitet, en titt på koncentrationslägrena i Auschwitz.

Det första som slår oss när vi åker in i Kroatien är hur vackert landskapet är, berg och djupa dalar. Här kan man verkligen låta vår Renault sträcka på benen, motorvägarna är jättefina och så pass nya att vår ”GPS-guy” Data-Pata blir helt förvirrad och tror att vi är ute och kör offroad. Väl framme i Zagreb blir vi också positivt överraskade, det är en lugn och fin stad med trevlig atmosfär. Priserna i staden är också en bra bit längre än vad vi stött på tidigare, ett skönt avbräck från rivierans lite dyrare smak där en Cornetto kostar ca 35kr. Vi tar en promenad i stan och får ett tips av ett par i 30års-åldern att äta på en resturang vid namn Hänsel&Gretel. Maten här är nyttig och organisk. Vi beställer in varsin kroatsisk specialitet som smakar helt underbart och inte kostar mer än en hundralapp för en huvudrätt. Är ni i Zagreb så måste ni besök denna resturang!! www.ivicaimarica.com

Torget i Zagreb med katedralen i bakgrunden!

Mycket god middag!

Efter vår middag tog vi en liten promenad i stan, nattlivet verkar vara ganska bra här, det finns förutom resturanggatan i den gamla delen av stan en konstgjord sjö, som heter Jarunsjön, dit folk tar sig runt midnatt. Här ligger flertalet barer och klubbar längs med sjöns stenstrand. Mycket mysig atmosfär!

Vidare från Zagreb tog vi oss in i Ungern där vi hittade ett hotellkomplex på 50 hektar vid namn ”Club Aliga”. En gammal semesterort för kommunistmedlemmar vid sjön Balaton, ca 9 mil söder om Budapest. Här har ”celebriteter” som Fidel Castro och Mao Tse Tung hängt förr i tiden. Området var då helt avspärrat för allmänheten och vaktades av väpnade vakter. För 21 år sedan så öppnades hotellkomplexet och verkar idag vara ganska välbesökt. Här finns 2 och 3-stjärnigt boende, vi fick det sista rummet i det 2-stjärniga. Området är välbevakat och har egna stränder, minigolf och annan underhållning till ett billigt pris. Balatonsjön är faktiskt centraleuropas största insjö och bara dryga 12 meter djup på det djupaste stället. Det innebär att här är väldigt långgrundt och temperaturen låg idag på starx under 30 grader. Svalkande?

Skönt var det i alla fall när lufttemperaturen var närmare 40 grader.

Utanför receptionen på vårt hotell, Club Aliga!

Ett bad hinns alltid med i Balatonsjön! Nästan midjedjupt överallt!

Lek och stoj på baksidan av Castros gamla villa!

Nu ska vi rulla in mot Budapest och se om vi kan hitta ett spa där vi välförtjänt kan spendera kvällen innan slutspurten genom Polen.