Jag skrev om Torekov Warmbadhus förra veckan och tipsar om ännu ett underbart spa idag.

Sankt Jörgen Park Resort har allt du kan tänka dig, mat, spa, golf, hotell, sportclub och konferens. Jag har provat allt utom sportclub och älskar hela konceptet. De ha massor med olika paket att erbjuda om du vill prova på både golf, spa, mat och övernattning. Golfbanan är riktigt fin. Att det bara ligger 10min från Göteborgs central gör det hela ännu bättre.

De gångerna jag har varit på deras spa så har jag tagit sparitualen för ca: 700kr. Den tar ca: 4h och du går ut därifrån som en ny och utvilad person. Beroende på vilken av de tre ritualerna du väljer så får du använda varma och kalla källor, olika bastur, duschar med olika värme och doft samt bad. Är det första gången du är där rekommenderar jag den energigivande ritualen då den innehåller de flesta duscharna och basturna. Även om du tar någon annan ritual så kan du alltid prova på de andra sakerna också, det är bara att testa sig fram.

Det jag gillar bäst med upplägget är att man får upplevelsen tillsammans med den du är där med. Ni gör allt ihop utom att duscha och det innebär att du faktiskt kan göra ritualen med den man tycker om oavsett kön. För att få den mer romantiska upplevelsen rekommenderar jag er att vara där på en vardag eller en tidig helgmorgon då det inte är lika mycket folk där.

under bloggstafett veckan var det till att gå upp före tuppen tror jag, för 06.15 ringde min väckning. Det var dags att åka ner till Frihamnen i Göteborg för att vara med i Radio Bandits direktsändning där bloggkitet skulle användas som pris i en ”stänk” tävling. Ja, ni vet , man hoppar ”kanonkulan” och den som gör mest stänk eller plask vinner. 8 badsugna killar var där för att tävla om dator, digitalkamera samt GPS.

Badpojkar!

Jag fegade ur. Kanonkulan i hamnbassängen kl 08.00 på morgonen inför publik kändes inte särskilt lockande, när jag tänkte efter. Fast det kanske var dumt, för den där GPS:en skulle verkligen behövas. Har nog aldrig träffat någon som har så dåligt lokalsinne som jag själv. Nåja, det var kul att vara på plats i alla fall. Det blev en hel del plask och dessutom ett nakenhopp, till allas överraskning.

Jag fick aldrig nå´t foto på nakenhopparen, så ni får nöja er med detta.

Jag fick vara med i radio idag också. Men inte fick jag önska nå´n låt inte…. Kan kanske bero på att Noah skrev in en liten önskelista på våra bästa låtar till Radio Bandits programledare. Det var innan vi fattat att det är en rockstation. På önskelistan hade Miranda fått med ”Växeln Hallå Hallå”.  Hmm. Den passar väl inte in där. Finns inte den i nån rockig variant förresten? Nåja, ni som missade sändningen i morse kan kanske lyssna på webradion eller repris. Kolla på

www.bandit1048.com

Bandits programledare med oss i Frihamnen

och här blir man intervjuad i direktsändning igen...börjar nästan vänja mig nu

Vi kikade in i studion.

Det var kul att få träffa Marie och alla andra från Renault Försäkring som vi haft kontakt med under bloggveckan, dessutom fick vi en jättefin blomsterbukett som tack för att vi kommit ut till Frihamnen så tidigt på morgonen. Manne och Miranda låg dock kvar på hotellrummet och mös, åt frukostbuffé i godan ro samt badade skumbad.

Vissa har det bra!!!

Nu ska vi till att packa ihop våra pinaler och bege oss hem till Lerum igen. Förkylningar och halsfluss ska kureras,  kläder tvättas, katt klappas, post läsas, ja, ni vet. Moster Karin åker tillbaka till London i morgon och på måndag börjar jag jobba igen. Till vardags jobbar jag som flygvärdinna eller kabinpersonal som det egentligen heter. Och apropå det så  måste jag skriva nåt som jag länge tänkt. Inte för att jag läst så många bloggar i mitt liv men jag har läst en blogg skriven av Daniel da Silva som heter ”Kaffe eller thé?”, den kan ni hitta på

www.bloggfamiljen.se

Där skriver han att när han är ute och flyger så tycker han synd om värdinnan som kommer med thékannan, eftersom nästan alla tackar nej och istället vill ha kaffe. Nu du, Daniel da Silva ska jag tala om för dig att i verkligheten är det så att den som går med thé kannan glider fram som på en liten räkmacka, nästan ingen vill ha thé och när man gått igenom hela kabinen så kan man sätta sig och vila en stund. Vi som går med kaffekannor däremot får ju hälla och hälla och hälla hela tiden. Tungt är det, kaffet tar slut hela tiden och man måste springa ner i gången för att fylla på mer i köket. Tar inte kaffet slut så gör garanterat mjölken det. Så inte är det synd om ”thévärdinnorna” inte. Bara så du vet! Visst är det väl konstigt också att destinationen påverkar kaffedrickandet? Ja, drickandet överhuvudtaget faktiskt. Ta Kreta till exempel, då vill nästan alla ha kaffe. Goa, Indien, nej då helt plötsligt har vi för ovanlighetens skull väldigt många thédrickare, så vi måste ibland ha två som går med thekannor. Men det är bara på den turen dock. Åker vi till Cypern så är det inte många kaffedrickare alls, men päroncider däremot går som smör i solsken. Skumt det där. Jag själv är inbiten thédrickare och vad är mitt favoritresemål? Just det. Indien.  Nog om det.

Nu är det hög tid för mig att avsluta den här bloggen. Det har varit jättekul att få möjligheten att blogga och fantastiskt att vi fått disponera den fina Renault bilen under veckan som gått. Stor tack till Renault Försäkring!!!!!!!!!!!!

Vi har haft en härlig vecka med mycket äventyr och många skratt som jag försökt förmedla så gott jag kunnat. Tack till alla som hjälpt till med förslag på göromål och boende och massor av kärlek till Noah och Karin som hjälpt mig med bloggandet. Glöm nu inte att rösta på vår blogg en sista gång!!!!!!!!!!!!!!!! Hej då! Hälsningar Annelie Silveira

Sista kvällen med bloggstafetten tillbringade vi på en restaurang med hela fd bandet Europe som bordsgrannar! Så vad gör väl det att vi missade Madonnas konsert förra helgen…;-) De sjöng oxå, inte nån gammal hitlåt utan ”Ja må han leva” för det var födelsedagsfirande. Nu skulle vi ju naturligtvis infogat ett foto här på oss tillsammans med Europe-gänget, men som den blyga svensk man är så kunde vi inte med att fråga…

Barnen ville att vi skulle avsluta veckan med ett Lisebergsbesök, men efter rodeläventyret samt bilresan upp till Göteborg, kombinerat med en rejäl förkylning och halsont hos undertecknad så orkade vi vuxna helt enkelt inte med det. Dessutom lider några av oss av kaninskräck. Följande historia har hänt i verkligheten:

Scen 1: Annelie, Karin och Noah 3år befinner sig på Liseberg. Favorit tillhållet i parken är kaninhuset intill farfarsbilarna. Noah som är ett blygt och försynt barn vill gärna, men vågar inte gå fram till Pappa Kanin och berätta om att hans favorit barnprogram är ”Anki & Pytte”.

Scen 2:Han närmar sig kaninen och det är relativt folktomt där, så människan inuti kaninutstyreln hör allt vi säger till varandra. Eftersom Noah behöver ingjutas med lite mod, så ställer mamma Annelie & Moster Karin naturligvis upp med lite coaching. -Jodå, kom igen nu då, du vågar, säger jag flera gånger och puffar fram honom mot Pappa Kanin. Noah blir helt stel, ställer sig med benen stadigt brett isär och stirrar kaninen (som har böjt sig ner) stint i ögonen och utbrister med klar och tydlig stämma ”Min pappa har väldigt stor snopp. Men min egen är ganska liten.” Jag tror jag svimmar. Varför säger ungen så? Jag trodde vi pratade barnprogram här.  Moster Karin brister ut i gapskratt och det gör även människan inuti kaninskalet. Han/hon måste ju ha trott att jag pushade mitt barn att gå fram för att upplysa kaninen om just detta.

Scen 3: Mamma Annelie får väldigt bråttom med att försöka locka sonen iväg till farfarsbilarna. Moster Karin sätter sig ner på en bänk och skrattar så tårarna rinner.

Ridå.

I morgon ska vi vara i Frihamnen för bloggstafett avslutning. Det är okristligt tidigt. ( så därför tackade vi nej till att festa hela natten med Europe gänget. Vad gör man inte för Renaults bloggstafett? ) Det ska tydligen vara en tävling där, då folk ska hoppa ner i hamnbassängen med ett stort plask för att kunna vinna bloggkittet- dvs kamera, mobil, dator+GPS. Jag vill att Karin ska ställa upp, men hon har ju inte kunnat vaxa benen på en vecka nu, så hon vägrar. Noah däremot funderar allvarligt på att hoppa.

PS Idag använde vi vindrutetorkarna för första gången på hela veckan. Det var när vi var strax utanför Göteborg. Nå´n som är förvånad? Nej, trodde inte det heller.

JIHOOOOOOOOOOO!!!!!!

Kul för alla, oavsett ålder!!

Alright, lets go!

Sveriges längsta bana, 935 meter! En häftig fartupplevelse, det kan vi lova. Det var inte särskilt dyrt heller. Kolla in

www.sydalpin.se

Ligger strax utanför Laholm. MEN! Du kanske bör tänka på följande, INNAN du beger dig upp i banan:

• Åk ej i kjol. Tonårskillen som hakar fast rodeln i liften blir så okoncentrerad då.
• Ha munnen stängd. Särskilt om du är vegeterian.( Nyckelpigor räknas också som kött.)
• Tänk dig för  om du åker bakom folk med tandproblem. Det går så fort, så löständer lätt flyger ur och då kan du riskera att bli biten.
• Om du är en hängiven medlem i ”Djurens vänner” bör du ha i åtanke att grodor ofta guiljotineras av din rodel och du kommer få kväkande mardrömmar varje gång du är på genomresa i Laholm.

Snart styr vi vår Renault mot Göteborg. Där är det kalas! Kulturkalas! Vi ska lyxa till det lite och avsluta bloggveckan på hotell. Mirandas högsta önskan är att vi alla ska hoppa nakna i hotellsängarna och sjunga samtidigt. Vi får se hur det blir med det.

Vi anländer till Skara och landet som anspelar på att det ska vara somrigt där. Vädret anspelar som vanligt på något helt annat. Vi däremot vet att det är sommar och då ska man vara somrig så vi kör på med shorts, t-shirts och flipflops. Idag fegade vi dock till det med att köpa varsin regnponcho.
Allt skoj inne på sommarland gör  att man känner sig som ett barn på nytt så vi springer omkring mellan attraktionerna och tjoar och skrattar mest hela tiden, stället är ju en enda stor lekpark! För lekpark, inte nöjesfält, är precis vad det är. Glest med åk-attraktioner för ungdomar och äldre barn men desto mer för dom mindre. Vattenlandet gör dock ingen besviken men vi kan ana att det är rätt trångt där en varm och solig dag.

Sommarlandets höjdpunkter måste nog vara ”Fritt fall”, eller ”lavemang slungan” som vi väljer att kalla den, en extremt brant vattenrutschkana där man måste hålla lemmarna i styr för att undvika obehagliga överraskningar. En annan höjdpunkt var en annan rutschbana som avslutades i vad vi ansåg vara en oversized toalettstol där man som i en tratt cirkulerade nedåt för att sedan spolas ner i botten.
Nyheten för i år, Tranan, var deras största och mest extrema åktur, kul tyckte vi men egentligen inte varken speciellt stor eller extrem. Utöver den åkte vi även gräsklippar-go carts, kneeboard/vattenskidor och radiobilarna. Sen var det egentligen slut i nöjesparken, så vattenlandet blev helt klart våran favorit trotts det kyliga vädret.

Vi stannade kvar till sommarlandet stängde och när vi rullade därifrån var det två trötta och hungriga rutschkanekungar som rullade söderut.
På väg till våran natthamn i Reftele (utanför Gislaved) stannade vi till i Jönköping och åt en väldigt en god middag på en fiskresturang som låg perfekt intill Vättern. Pasta och soppa med dagsfärsk lax, torsk och kräftstjärtar beställdes in från menyn och vi njöt av kvällens lugn som sakta sänkte sig över Sveriges näst största sjö.

Tjohooo!!! Skara sommarland! Barndomsminnen väcks till liv och stämningen blir genast på topp.

First things first. Årets nyhet Tranan, eller måsen efter vad vi kunde se.

Full fart i "måsen"!!

Varvning pågår, eller? (vissa go-carts gick ju snabbare än andra reds. anm.)

Målfoto

Snurrigt rolig lekpark!

Piratshowen, Sky Pirates, som går av stapeln 3 ggr om dagen. Finalhoppet är från 25 meter!! Inspirerade drog vi till vattenlandet för att hoppa från... 3 meter.

Sommarlandets höjdpunkt med "lavemangslungan" i mitten.

Life's good!

Kvällen spenderades på vandrarhemmet i Segerstad. Ett vandrarhem inrymt på ett naturbruksgymnasium mitt ute i ingenstans dit inte ens GPS-tanten hittade. Tur att vi är old school och har utmärkta kartläsarskills!

Kartan hit finns någonstans på internet, var kommer vi inte ihåg men vandrarhemmet är anslutet till STF (Svenska Turist Föreningen).

Nu ställer vi siktet på High Chaparral, so long!