Nu har vi tagit oss hela den långa vägen från Stockholm till den franska rivieran. Här är vattnet blått och palmerna kantar gatorna, som tur är hänger faktiskt internetuppkopplingen med så vi kan lägga upp bilder för er att beskåda. Vi har kört via Marseille, som inte var speciellt imponerande, längs med kusten till staden Toulon. Här har vi nu tagit oss en välförtjänt paus med lite icke imponerande kinakäk och shopping. Här nere börjar det faktiskt bli riktigt vackert, vi passerar genom staden och palmerna står längs vägen å svajar. Så här på kvällskvisten har temperaturen sänkts till ca 26 grader och vi sitter nu i S:t Tropez där vi ska spendera kvällen och känna på nattlivet. Vägen hit genom bergen är så vacker att två vuxna grabbar får tårar i ögonen. Ca 5 mil innan S:t Tropez längs väg D98A är vi inte långt ifrån nirvana.

Johan som fick glädjen att köra får med sina egna ord summera upplevelsen: MAGISKT!!! Jag har nog aldrig kört en så vacker och underhållande väg. Det är smalt, precis två bilar i bredd, kurvorna är tighta och korta varierat med lite längre och svepande. Lagunan drar jämnt mellan 2000-3000 varv och känns riktigt rapp och rolig trotts sin storlek. Hastigheterna är inte så höga men det är fantastiskt att köra här. Slappnar man av eller tittar för länge på utsikten tar det inte många sekunder innan man förmodligen inte gör speciellt mycket mer, vägräcken saknas förutom i vissa kurvor där det finns små låga murar och vid sidan av asfalten sluttar det strax brant nedför. Men söker man riktig körglädje så är det här en väg man absolut inte ska missa!

Vi shoppar yoghurt i Frankrike.. och dom gillar sin yoghurt för det finns väl ca en miljon märken och smaker!

Johan har bränt sina sista pengar på kläder, men meddelar att han gärna mottar gåvor i form av cheeseburgare!

Så vacker väg så att man storknar!

Here we are, St Tropez!!!

Nu har vi precis parkerat och ska ta en prommenad i stan och insupa atmosfären. Kanske även knuffa i Victoria Silvstedt i plurret, vem vet va kvällen bjuder på.

På väg söderut från Dijon föreslår Renault att man kan köra väg N74 Beaune som ett alternativ till motorvägen. Vägen går igenom Borgognedistriktets otaliga vingårdar och här får man uppleva en fantastisk natur med vinodlingar så långt ögat kan nå. Till slut kunde vi inte bara hålla oss på huvudvägen längre utan vek av på en mindre väg där vi ringlade iväg på en egen liten tur upp bland sluttningarna i distriktet Fixin. Uppe på slutningarna träffade vi på en fransk familj, de berättade att de skulle till en vingård för att köpa vin och erbjöd oss att följa med. Vi for iväg ner till ett litet hus där vinet höll till, gården hade stängt men plötsligt öppnades dörren vid sidan av butiken och ägaren kom ut. En man som hade mycket att prata om gällande viner och som gärna ordnade en privat vinprovning av hans viner åt oss. En väldigt trevlig upplevelse, tyvärr så stod vi båda som fågelholkar när ägaren till gården höll långa tal på franska om hur hans vin tillverkades. Men våra nyvunna vänner erbjöd sig att översätta våra frågor och funderingar så det gick bra i slutändan.

Bara man försöker sig på franskan och frågar om dom pratar engelska så får man faktiskt oftast hjälp på engelska efter någon mening. De vuxna pratar dock rätt begränsad engelska men kan man inte göra sig förstådd i tal så funkar gester också väldigt bra. Till och med så pass bra att vi blev hembjudna till den franska familjen på middag när vinprovningen var slut. Tyvärr visade det sig dock att dom bodde precis åt fel håll jämfört med vår färdväg så blev tyvärr tvugna att avböja.

Mycket nöjda med vår upplevelse köpte vi varsin flaska rödtjut och åkte sedan vidare söderut längs den vackra N74 emot Beaune.

Ett av de gröna områdena i Bourgognedistriktet

Mmm.. en aning katrinplommon, och kanske en jord-ton?

Vackra omgivningar längs N74

Vi sticker nu till Marseille och hoppas att vår internetuppkoppling hänger med!

Tour Dijon!

Efter vårt dopp så begav vi oss in till staden Dijon, som ligger i Borgognedistriktet. promenerade omkring en sväng och insåg att vi lyckats igen, vi har anlänt lagom till en mat och musikfestival som anordnas varje år. Runt en saluhall så finns det en väldans massa tält som serverar mat från olika delar av distriktet och även mat från andra delar av världen. Varje år bjuds även en delstat från Amerika in för att representera deras matkultur. I år är det New Orleans. Det speciella med det hela är att det som serveras är tillagat endast av lokala råvaror. Vi strosade givetvis runt och försökte hitta delikatesser från Borgogne och fick lära oss att delikatessen ”escargot”, eller sniglar på svenska, härstammar från Borgogne. Det var givetvis något som vi var tvugna att prova.

Vår dröm om senap besannades också, inne i staden fanns en mängd butiker som sålde senap i alla dess former. Vi har nog fått med oss senap för 20 år framåt nu. Frågan är ju bara hur svarta vinbär-senap och dragonsenap smakar? Nu har vi dock luskat ut att Dijon fuskar en heeel del med sin senap, det är nämligen så att ca 90% av senapsfröna importeras ifrån Kanada.. det ni! Men vad gör det, senapen är god och på en denniskorv är det ingen som märker någon skillnad. I Beaune strax utaför Dijon kan man faktiskt få en guidad tur i senapens historia och få tillverka sin egen senap. Titta gärna in på www.fallot.com.

Vi har tyvärr lite ont om tid och senapsfabriken hade stängt för dagen, så Micke och Johan-senapen får vänta.

Dijon är ingen stor stad och tempot verkar vara lugnt, vilket passar oss ganska bra efter köandet i Paris. Ett besök i Dijon går i gastronomins tecken, maten spelar stor roll här och ett besök borde absolut inkludera en tur i den stora saluhallen ”Les Halles” mitt i stan. På tisdagar och torsdagar kan man här få tag i allt man kan önska sig av lokalt framställda råvaror.

Vi fortsätter vår färd längre söderut för att se vad som väntar oss där.

Lyckan är obeskrivlig, senapen är nära!

Restaurangtält längs saluhallen. Efter en dag med 39 grader och sol så är Johan numera röd.

Ska man verkligen käka dom här? Dom kryper ju omkring i rabatten hemma!

Här landade gänget som käkade sniglar till lunch.

Solen skiner. Vår Laguna talar om att det är 36 grader varmt när vi stannar till strax utanför senapens huvudstad Dijon. Vi har tagit oss ut på den gamla vägen mot stan och hittat en sjö på GPS:en. Äntligen är det dags för bad igen och efteråt blir det ytterligare en baguette var till oss. MMMMMM!

Morgondopp på den franska landsbygden.

Lyckan blev dock inte långvarig. Senapen som vi kommit hit för saknades ju på baguetten!

 Nu ska vi ta oss en tur inne i byn och se om vi kan finna det vi saknar, äkta fransk senap!

Efter att vi vaknat igår imorse alldeles för sent på grund av lyxiga vita Ibis-lakan så var det dags för lite nya turistpoäng. Först var vi givetvis tvugna att prova på den lokala McDonaldsmaten där en delikat frukost i form av en ”Le Big Mac” intogs, sedan iväg för att åka upp i det där Eiffeltornet. Efter en återigen 200-gradig tunnelbanetur så var vi framme, och det visade sig det var fler än vi som samlade turistpoäng. Vi som trodde det bara skulle vara vi där.

Efter ca 20 minuters köande så var vi i alla fall framme vid trapporna. Första utsiktsetaget var inte så kämpigt att ta sig till, och här fanns förfriskningar till folk som behövde en vilopaus. Man kunde sätta sig i resturangen, ta en öl på terassen, eller kanske bara gå på toa högt upp i luften. Vi behövde emellertid ingen längre paus pga en väldans härlig fysik så vi fortsatte vår färd uppåt utsiktsplatsen på etage 2. Det ska nämnas att det även finns ”latmask-hiss” för dom som inte riktigt orkar gå i trapporna. Uppe på etage två så samlades alla trappklättrare med hissåkare i återigen ringlande köer, den sista biten till toppen var nämligen tvunget att göras med hiss. Efter ca 45 minuter i den kön så fick vi lön för mödan för att sedan behöva ställa oss i en likadan kö för att komma ner igen.

Baguettduell i klassisk fransk stil.

Utsikt från första etaget. Kön ringlade sig lång.

Så hääär ser det ut från ca 300 meters höjd. Dock inget svaj, byggt av Svenskt stål. YEAH!

Stockholm ligger alltså 159mil ditåt. Vi kunde nästan se ända hem.

 Som ni förstår så kräver Paris en del tålamod och bekväma skor.

Efter den stunden som krävdes för att genomföra Eiffeltornet så tänkte vi även gå och kolla om Ringaren var hemma, ni vet, han i Notre Dame. Katedralen är ett storslaget byggnadsverk som blev klart år 1240, och ligger centralt i Paris-smeten. Entrén är gratis gott folk.

Återigen så är det en hel del folk här som vill ta bilder eller mest bara stå i vägen när man vill komma fram, så ta med tålamodet.

Vi ringer han i Notre Dame.

Vi känner nu att vi upnått tillräckligt med turistpoäng men på vägen ut så var vi tvugna att prova våra driving-skills och ta några varv i rondellen runt triumfbågen. Bara för att ha gjort det!

Att köra in i Paris med bil är inget för noviser i trafiken, stan är plåtskadornas huvudstad. Söker man spänning kan man försöka få tag på något ställe att hyra en scooter, men annars rekommenderar vi bra skor och metrokort.

För att lugna oroliga läsare, dvs. tjejerna på kontoret, så klarade vi oss alldeles utmärkt och Lagunan är fortfarande i fin form utan bucklor eller repor.

Nu har vi lämnat Paris och befinner oss på vägen söderut.